Till
SKR består av 25 medlemskyrkor och 3 kyrkor som är observatörer. Dessa 28 kyrkor utgör tillsammans praktiskt taget alla kristna kyrkor och samfund i Sverige. Hela Människan är en riksorganisation som på uppdrag av kristna kyrkor och samfund arbetar med socialt arbete på kristen grund. Organisationen har lokal verksamhet på ett 90-tal orter med totalt ca 450 anställda. I kyrkorna finns det en lång tradition att vårda människor. Uppdraget att bedriva diakonal verksamhet har alltid uppfattats som ett självklart uttryck för vad en kyrka är till sitt väsen. Direkta uppmaningar att älska, tjäna och visa barmhärtighet från Jesus har upprepats genom kyrkans hela historia, vilket har fått kyrkor i alla tider och i många sammanhang att bedriva hälso- och sjukvård. I Sverige liksom i många andra länder är det numer det politiska samhället och inte kyrkan som har ansvaret för vårdens organisation och finansiering. Det kyrkliga diakonala arbetet har därmed fått mer av en kompletterande funktion, t ex genom insatser inom missbruksvård, bland de hemlösa och för de äldre människorna. Det finns undantag från denna trend. Det mest kända och omfattande är Ersta sjukhus i Stockholm. Det finns också andra exempel där kyrkliga diakonala institutioner bedriver vårdverksamhet. Här skall också nämnas att kyrkorna har tagit ett särskilt ansvar för den s k andliga vården inom hälso- och sjukvården. Kyrkorna stöder generellt inställningen att det åligger
samhällets politiskt ansvariga att se till att det finns en fungerande
sjuk- och hälsovård för alla. Målet för den
offentligt finansierade vården i Sverige är att den skall
Detta konstateras i betänkandet på sid 20 och häri instämmer kyrkorna. Vi ställer oss också i princip bakom betonandet av etiska utgångsutgångspunkter och det sätt på vilket dessa utgångspunkter beskrivs i betänkandet (sid 12). Det är viktigt att utgå från att det är människors behov som i första hand skall vara vägledande för beslut om prioriteringar och mål inom vården. Vi vill peka på att denna princip kan komma i konflikt med målet att vården skall "mest gynna de minst gynnade". Detta kan ju inte innebära att den som av sociala eller ekonomiska skäl är mindre gynnad av just dessa skäl skall ha företräde framför den som har ordnad ekonomi och lever under goda sociala förhållanden. Det är viktigt att hålla fast vid att alla människor har samma värde och det är vårdbehoven för den enskilda människan som skall var vara vägledande vid prioriteringar. Vi vill samtidigt instämma i när utredningen skriver att inför "överväganden om vården övas allas empati och förmåga att bortse från egenintresset för att i stället se till människors olika behov." (citat från sid 12) Erfarenheten säger oss att vårdbehövande hamnar mellan olika vårdgivare. Den som har missbruksproblem kan även ha psykiska störningar och hamnar därmed lätt mellan stolar. Vi efterlyser en helhetsbild för kommuner och landsting där man tydligare samarbetar med varandra. Det är viktigt att vården organiseras så att behoven hos den enskilde vårdtagaren kan hållas samman. I dessa helhetsbedömningar bör räknas in behovet av tandvård, sjukgymnastik, alternativ vård mm. Vi instämmer i att människovärdet, dvs tanken på människans värdighet, skall knytas till henne som person och inte till hennes färdigheter eller förmåga att vara aktör. Detsamma gäller att hennes rätt till vård och värdigt liv inte kan motiveras av hennes nytta som aktör utan just till att hon är en person och inget annat. Etisk plattform I presentationen av etiska synpunkter på vårdens ägarformer gör utredningen en sammanställningen av begreppsparen rättvisa-frihet och subsidiaritet-solidaritet. Detta ingår i en teoretisk analys och läggs till grund för en användning av person- och aktöraspekten i synen på människan. Dock ser vi problem med att så konsekvent ställa rättvisa mot frihet som sker t ex i skissen på sid 92. Det är ett tankemönster som vi finner svårt att följa. Vi undrar vilken slags rättvisa som avses, som dels saknar tanken om människans frihet och dels leder till kollektivism, totalitära system och monopol. Vi ställer oss också frågan om vi verkligen vill ha en frihet som utan någon tanke på rättvis fördelning övergår i ren individualism, egoism och okontrollerad mångfald. Vilken poäng finns det överhuvudtaget med att föra dessa teoretiska resonemang, som är helt fjärran från de politiska ideal vi ser i de svenska partierna och den moral som i praktiken fungerar inom sjukvården? Vi menar vidare att det hade varit värdefullt om en diskussion kring principen om alla människors lika värde hade getts mer utrymme i betänkandet. Dess innehåll behöver fördjupas och utvecklats t ex i relation till äganderätten, kriterier för fri konkurrens och demokratiska styrmedel. Vi efterlyser forskning som kan ge underlag för vad som händer med principen om människors lika värde t ex vid brist på resurser och köbildning för vårdplatser. Eller vilken roll samma princip spelar i samband med upphandlingar av vård och vid beslut om entreprenad.
Vi vill i det här sammanhanget påpeka att en reglering av vården inte får ses i alltför kort perspektiv. En god kvalitetssäkring av vården gör det möjligt att planera och besluta mer långsiktigt än som ofta är fallet. Kvalitetssäkringar kan genomföras successivt och den behöver inte begränsas till att enbart ske vid nya upphandlingar. Tvärtom kan man öka vårdens kvalitet genom att ersätta en upphandling med en utvärdering och kvalitetssäkring.
Vi delar utredningens ståndpunkt att huvudmännen bör ha verksamhet i egen regi. För att skapa en kvalitativ god vård, effektivisera och hitta nya organisatoriska lösningar är det å andra sidan också viktigt att huvudmännen inte är de enda utförarna. En konkurrenssituation kan vara positiv. Därför behöver det finnas både offentliga, privata och icke vinstgivande organisationer inom vården. Huvudmännen behöver ha reella möjligheter att välja utförare. Om ett privat företag blir ensamt eller mycket dominerande finns det risker som inte behöver bli aktuella om huvudmännen har verksamhet i egen regi. Huvudmännen kan t ex i en situation med en dominerande utförare hamna i ett läge där man inte har något val, vilket kan leda till att man tvingas acceptera anbud med alltför höga kostnader för vården. Dessutom finns det inte i sådana fall samma möjlighet för huvudmännen att bedöma kostnaderna i relation till innehåll och kvalitet. Vi menar också att det är viktigt att huvudmännen har egen kompetens, så att man kan ta över och driva verksamheten i egen regi om de privata utförarna misslyckas eller av olika orsaker upphör med sin verksamhet. Privata vårdgivare utan vinstsyfte? Vi tycker att det är angeläget att påpeka att begreppet privat vårdgivare inte är entydigt och därför behöver klarläggas och definieras. I utredningen blandas begreppen men utgångspunkten tycks ändå vara att utredarna använder sig av uppdelningen offentligt och privat. Organisationer och föreningar hänförs i utredningen till den privata sfären. De flesta organisationer som finns inom det civila samhället,
den sociala ekonomin, frivilligsektorn, den ideella sektorn eller vad
vi nu väljer att kalla den uppfattar sig definitivt inte som privata.
Det gäller naturligtvis också kyrkorna. Man kan i dagsläget
inte heller bortse ifrån att det finns offentlig verksamhet som
tycks ha vinstintresset som ett övergripande mål. Det gemensamma
för icke offentlig verksamhet som inte drivs som enskild firma,
handelsbolag eller aktiebolag utan i förenings- eller stiftelseform
är just att det inte finns några privata vinstintressen.
Vinst kan användas på olika sätt inom en verksamhet.
I föreningar och stiftelser återinvesteras den i verksamheten.
Det tredje alternativet vid sidan om det offentliga och privata är det ideella. Vi efterlyser en tydlig terminologi kring detta. Det ideella alternativet skapar en brygga mellan människors engagemang och professionalitet i vården. Enskilda medborgarens engagemang för god mänsklighet kan finna omedelbart utlopp i en idéburen verksamhet med en för den enskilde meningsbärande värdegrund och meningsfullt syfte. Genom att stimulera idéburen verksamhet inom vård och omsorg tillvaratas kraften i den enskilde medborgarens engagemang utifrån specifika värderingar och för ett konkret syfte inom ramen för samhällets totala ansvarstagande. Engagemanget kan ta sig uttryck genom t ex stöd- eller vänföreningar men också genom direkta volontärinsatser i verksamheten. Remissvaret har utarbetats av Gunnar Rubensson på Hela Människan och Lennart Molin på Sveriges Kristna Råd.
Thord-Ove Thordson |
|||