Sveriges Kristna Råd, SKR, som med sina 25 medlemskyrkor och tre observatörer företräder praktiskt taget alla kristna kyrkor i Sverige, har beretts tillfälle att yttra sig över rubricerade promemoria. Trots den orimliga remisstiden - från mitten av juni till 23 augusti - vill vi anföra några synpunkter såväl på regeringens sätt att handlägga detta ärende som på arbetsgruppens arbetssätt och förslag. Arbetssättet Att remisstiden sedan sammanfaller med sommarens semestrar försvårar för alla remissinstanser men gör det närmast omöjligt för större organisationer med ett stort antal egna medlemsorganisationer - som Sveriges Kristna Råd - att hämta in synpunkter och avge ett väl underbyggt yttrande. Till våra särskilda svårigheter - som i en fråga som denna är en avgörande tillgång! - bidrar också mångfalden bland SKRs medlemmar. 18 av våra 25 medlemskyrkor består huvudsakligen av personer med utländsk bakgrund. Grundtanken, att ställa medel till förfogande för organisationsvärlden för gemensamma och samordnade insatser mot rasism och andra former av intolerans, är god, men den rättfärdigar knappast tillvägagångssättet. Mycket av det arbete och de nödvändiga diskussioner och förhandlingar som kunde ha klarats av redan vid utarbetandet av förslaget kvarstår. I sin redovisning av frivilligorganisationers arbete i kap. 5 har arbetsgruppen valt att fokusera på ett antal mindre organisationer som är direkt målinriktade på arbetet mot rasism eller homofobi - och hänvisar bara allmänt till de stora frivilligorganisationernas roll i sammanhanget. Detta tillvägagångssätt är förståeligt ur utrymmes- och arbetssynpunkt men effekten blir en obalans i verklighetsbeskrivningen, som lämnar utrymme för tvivel rörande arbetsgruppens och Integrationsverkets syn på och kunskaper om kyrkornas omfattande och mångfacetterade rikstäckande arbete (s. 34 om traditionella folkrörelser). Naturligtvis är det sant att vi som kyrkor skulle kunna göra mer på detta område men vi är ändå överraskade av att Integrationsverket anser sig ha tillräcklig insyn i "organisationernas grundläggande verksamhet" för att kunna formulera svepande synpunkter på att "flera av de traditionella folkrörelserna borde kunna göra större insatser inom ramen för organisationernas grundläggande verksamhetsinriktning". De traditionella folkrörelserna står för, levandegör och försvarar de grundläggande värden som vårt samhälle bygger på. Kyrkorna samlar barn, ungdomar och vuxna i alla stadier av livet för gudstjänster, samtal, undervisning, kyrkliga handlingar, sociala och diakonala aktiviteter av många slag. Den kristna människosynen vilar på skapelseberättelsen med budskapet att alla människor är skapade lika och är oändligt värdefulla. Denna syn förmedlas i all verksamhet, i förkunnelsen och i samtal om aktuella händelser och vardagliga bekymmer. I den ekumeniska gemenskapen inom Sveriges Kristna Råd och flera hundra lokala ekumeniska råd i kommunerna möts kyrkor och kristna med olika etnisk bakgrund ständigt till gemenskap och gemensamma ansvarstaganden baserade på denna värdegrund. Om man avskiljer de aktiviteter som är uttryckligen inriktade mot rasism får man en mycket bristfällig uppfattning om kyrkors insatser. Utifrån denna bakgrund är det naturligt att vi ser ett stort antal problem och frågor som väcks av arbetsgruppens förslag eller kvarstår efter dess bearbetning. Vi pekar på några få här. Mandatet för det föreslagna centrumet För att centrumet skall kunna samordna organisationers insatser krävs att ett flertal organisationer vill vara med vid bildandet av föreningen. Den stora mångfalden av organisationer, från invandrarorganisationer till organisationer vars arbete är specifikt inriktat mot rasism eller någon annan form av intolerans och vidare till stora humanitära organisationer och kyrkor med en bred verksamhet och stor geografisk spridning är i sig en tillgång i arbete mot rasism. Samtidigt kan det vara en källa till komplikationer. Visst är det i hög grad samma eller närliggande psykologiska, sociala och kulturella mekanismer som styr rasism, främlingsfientlighet, homofobi etc. men samtidigt är uttrycken och formerna av intolerans/diskriminering ofta så olika att det inte är självklart att bästa effektivitet skapas av ett gemensamt centrum. Statens roll Det betyder att utrymmet för en fri och skapande process mellan de organisationer som är tänkta att bilda detta centrum är mycket begränsat - det kan beskrivas som ett beställningsverk från staten att göra någonting som staten sätter upp villkoren för men som ska vara oberoende av staten! Centrumets uppgifter Komplikationerna när det gäller detta centrums uppgifter och roll blir tydliga när utredningen (t ex på sid 34) talar om att centrumet ska kunna svara för offensiv opinionsbildning, strategiskt mediearbete och snabbt agerande. Då återkommer frågan om mandatet - ska centrumet agera på medlemsorganisationernas uppdrag måste det vara dessa som gemensamt och självständigt har kunnat utveckla en gemensam policy. Opinionsbildningen kan inte fullgöras på uppdrag av regeringen utan måste ha sin grund i organisationernas egen identitet och övertygelse. Samma frågetecken kring centrumets självständighet och uppgift anmäler sig när man på sid. 48 talar om vikten av att få en "paraplyorganisation" som regering, myndigheter m fl kan samarbeta och rådgöra med i frågor som rör olika former av intolerans. Finansieringen Negativ eller positiv ansats För det fortsatta arbetet kring den aktuella frågan i Sverige vill vi föreslå att man prövar möjligheterna att på liknande sätt definiera målen i positiva termer snarare än i negativa ("mot" rasism, främlingsfientlighet, antisemitism, islamofobi, antiziganism, homofobi, diskriminering). En positiv samhällsvision skulle kunna utgöra en bättre samlande grund för den samverkan som är nödvändig. Sammanfattning Sveriges Kristna Råd finner dock att allt för många frågor i anslutning till det tilltänkta centrumets arbetsuppgifter, relationer till staten och finansiering är otillräckligt bearbetade i promemorian för att vi ska kunna ta ställning till om vi är intresserade av en samverkan i den form som arbetsgruppen föreslår. Vi är därför beredda att delta i fortsatta överläggningar om förutsättningarna för en konstruktiv samverkan för ett mångkulturellt Sverige, präglat av ömsesidig respekt och tolerans.
Henrik Roelvink Thord-Ove Thordson |
|||