Näringsdepartementet

Sveriges Kristna Råd
Stockholm 1999-09-16

Remissvar avseende slutbetänkande Lära av Estonia (SOU 1999:48)
(N1999/799 TP)

Sammanfattning
Sveriges Kristna Råd tillstyrker följande förslag:

- att den svenska regeringen ser över lagstiftningen rörande räddningstjänstens uppgifter i syfte att utsträcka räddningstjänstens ansvar och befogenheter att agera då det gäller omhändertagande av omkomna vid större olyckor och katastrofer.

-att den svenska regeringen verkar för att internationella överenskommelser kan träffas inom detta område.

- att katastrofpsykologi skall ingå i de statliga journalistutbildningarna redan i grundutbildningen. Här vill vi dock tillägga att i såväl läkarutbildning, prästutbildning, diakoniutbildning som i utbildning av begravningsentreprenörer m.fl. bör ett moment rörande katastrofberedskap ingå.

- att terminologien kring katastrof och kris ses över för att om möjligt skapa en enhetlig terminologi.

- att hänsyn tas till anhörigas och överlevandes principiella rätt att erbjudas delaktighet i för dem väsentliga beslut som föranleds av en katastrof. Ett lämpligt tillvägagångssätt kan vara att ha som regel att tillsätta en referensgrupp, bestående av representanter för anhöriga eller på annat sätt berörda, som kan följa regeringens eller aktuell myndighets arbete på nära håll, och bidra till att information når fram till övriga berörda. I en sådan referensgrupp bör representanter från kyrkor och samfund ingå.

Sveriges Kristna Råd avstyrker följande förslag:

- att ett nationellt centrum för katastrofpsykiatri inrättas där forskning bedrivs. I stället bör denna forskning och utbildning beredas utrymme inom de olika psykiatriska institutionerna och inte isoleras från denna. Vi menar att denna forskning och utbildning bäst gagnas i ett bredare forsknings- och utbildningssammanhang.

- att införa en nationell sorgedag som proklameras vid speciella händelser, då det syns svårt att uppställa några kriterier för en sådan. Sätten att uttrycka sorg och deltagande får i stället lyhört sökas vid varje katastrof. Vi vill dock framhålla att i ett samhälle som delar den kristna trostraditionens grundvärderingar är det naturligt att manifestationer i samband med katastrofer sker inom trossamfundens ram. Det är också väsentligt att officiella företrädare för samhället deltar i och ger uttryck för den sorg som drabbat nationen, både i lokala och nationella sammanhang.

Allmänt
Även om Estoniakatastrofen innebar att det svenska samhället ställdes inför frågor som vi aldrig tidigare ställts inför, vill vi understryka att dödens verklighet inte är någonting nytt. Till livet hör oundvikligen döden. Uppmaningar från olika håll, till de anhöriga och drabbade i samband med Estoniakatastrofen, om att det är dags att sätta punkt - att livet måste gå vidare - har av många upplevts som ett hån. Naturligtvis har ingen människa rätt att avgöra när en individ ska sätta punkt. Det stora problemet som människor i Sverige idag brottas med är oförmågan att acceptera döden. Döden är en realitet för allt som lever.

En människa kan inte alltid få den begravning hon har önskat sig. De kristna kyrkorna och samfunden i Sverige vill verka för att havet som grav på ett tydligare sätt accepteras av allmänheten. När det inte längre är möjligt att gå vidare i omhändertagandet av omkomna är "den våta graven" - dvs. havet en lika god viloplats som en gravplats i jorden.

2 Stockholms läns landstings insatser i det psykologiska stödarbetet
Personal i krisarbetet
När utredningen beskriver arbetet som utfördes i Stockholms läns landsting avseende det psykologiska stödarbetet, görs detta på ett onyanserat sätt. Utredningen använder orden "representanter för kyrkan". Ingen hänsyn tas till vare sig vilka yrkeskategorier det gäller eller vilken kyrko- och samfundstillhörighet personalen i krisarbetet har haft.

7 Svenska kyrkans insatser
Det lokala pastoraten och församlingarna viktigast
Utredningen redogör för Svenska kyrkans insatser på lokalplanet. I ett framtida katastrofarbete är det av största vikt att den lokala beredskapen och arbetet sker ekumeniskt. Kyrkor och samfund, vid sidan av Svenska kyrkan, får inte glömmas bort. Hänsyn bör också tagas till övriga religiösa företrädare som finns lokalt, samt till kommande beslut kring Trossamfundens Beredskapsråd (TBR).

Processen
2 Seminarium om framtida katastrofberedskap
Utredningen refererar till den nyligen inträffade branden i Göteborg, som medförde nya lärdomar beträffande samverkan mellan myndigheter, massmedier och berörda. Utredningen nämner ingenting om den samverkan som skedde mellan olika religioner, framför allt samverkan kristna- muslimer. Vi anser att hänsyn måste tagas till olika religionstillhörighet när en katastrof inträffar.

Samhällets förhållningssätt i samband med katastrofer
Analysgruppens slutsatser
Vi instämmer i analysgruppens uppfattning om att det är de enskilda, som står avlidna olycksoffer nära, som har ett principiellt företräde framför det allmänna när det gäller rätten att besluta om begravning. Statsmakterna bör inte utan synnerliga skäl vidta åtgärder som innebär att det offentliga i själva verket hindrar de efterlevande från detta.

Samhällets förhållningssätt i samband med katastrofer
Särskild hänsyn till barn och ungdomar.
Vi anser att det psykiska och sociala stödet till barn och ungdomar vid katastrofer har högsta prioritet. Stödet till dessa måste stärkas!

7 Långsiktigt psykiskt och socialt stöd
Besök på olycksplatsen
Vi anser att det är ytterst otillfredsställande att företrädarna för tre deltagande kyrkor inte hade en gemensam uppfattning om karaktären på den gudstjänst som genomfördes den 26 november 1994. De kyrkor och samfund som berörs av en katastrof måste ta på sitt ansvar att tydligt definiera för människor vilken innebörd och karaktär en gudstjänst har.

Avslutning
Analysgruppen återkommer vid flera tillfällen till ordet försoning. I utredningen är ordet försoning ett uttryck för viljan och förmågan att lämna det som aldrig kan bli ogjort bakom sig och gå vidare. Vi vill i detta remissyttrande även lyfta fram försoningen med döden. Den kristna tron menar att döden är en del av tillvaron och en förutsättning för ett liv hos Gud. Oavsett konfessionstillhörighet måste människan och samhället acceptera att döden finns.

Vi uppskattar den beredvillighet som finns i utredningen när det gäller att hitta vägar som stärker allmänhetens förtroende för statsmakternas och det offentliga Sveriges agerande i samband med händelser av katastrofkaraktär. Vi vill på vårt sätt medverka till att forma ett samhälle som ställer upp när "livet går sönder" men vi vill också verka för att döden återfår sin naturliga plats i tillvaron, som en del av livet.

Detta yttrande har utarbetats av Catharina Segerbank, sekreterare för teologi och ekumenik vid Sveriges Kristna Råd och fastställts av Sveriges Kristna Råds Styrelse 1999-09-16

SVERIGES KRISTNA RÅD

William Kenney
ordförande i styrelsen

Thord-Ove Thordson
generalsekreterare

Catharina Segerbank
sekreterare för teologi och ekumenik