Till Utbildningsdepartementet
105 33 Stockholm


Yttrande över promemorian Etikprövning av forskning som avser människor (Ds 2001:62)

Sveriges Kristna Råd har getts möjlighet att yttra sig över promemorian Etikprövning av forskning som avser människor (Ds 2001:62). Svenska kyrkan, som är en av de 28 kyrkorna som samarbetar inom Sveriges Kristna Råd, har lämnat ett yttrande genom sin kyrkostyrelse. Efter behandling i Sveriges Kristna Råds arbetsutskott instämmer vi detta yttrande. Vi har därutöver inget att tillägga.



Sundbyberg 2002-01-23

Henrik Roelvink Ordförande i arbetsutskottet  för Sveriges Kristna Råd

Thord-Ove Thordson Generalsekreterare för för Sveriges Kristna Råd

---

Utbildningsdepartementet
103 33 Stockholm


Departementspromemorian (Ds 2001:62) Etikprövning av forskning som avser människor

Svenska kyrkan har beretts möjlighet att yttra sig över departementspromemorian ”Etikprövning av forskning som avser människor” Ds 2001:62. Kyrkostyrelsen vill med anledning av detta framföra följande synpunkter.

Kyrkostyrelsen ställer sig positiv till de grundläggande intentionerna i förslaget. Det är angeläget att sådan forskning som kan utgöra ett hot mot människors integritet, eller som kan skada människor på annat sätt, utsätts för en effektiv etisk prövning. Det är också angeläget att prövningen görs på ett enhetligt sätt inom landet. Kyrkostyrelsen instämmer därför i förslaget att etikprövningen av sådan forskning som avser människor blir rättsligt reglerad. Beträffande de etiska principer som skall vara vägledande för bedömningen ställer sig Kyrkostyrelsen positiv till den föreslagna modellen med en bedömning i två steg. I ett första steg tillämpas en grundnorm som innebär att endast sådan  forskning får godkännas som kan genomföras med respekt för människovärdet. Det andra steget innebär att den forskning som bedöms vara förenlig med en sådan respekt prövas genom att det vetenskapliga värdet av forskningen vägs mot de risker för skada och obehag som forskningen kan ge upphov till. Endast sådan forskning som innebär att det vetenskapliga värdet uppväger risken för olika slags negativa konsekvenser får godkännas.

Kyrkostyrelsen har emellertid vissa synpunkter på enskilda delar av det framlagda förslaget. Synpunkterna följer dispositionen i promemorian.

8.2 Organisation av den grundläggande etikprövningen

Här diskuteras två alternativa modeller för hur etikprövningen bör organiseras. Den första modellen innebär att all prövning görs på nationell nivå av en centralt inrättad nämnd, medan den andra modellen innebär att sex regionala nämnder inrättas och svarar för etikprövningen inom sina geografiska områden och att det dessutom inrättas en central nämnd för olika överklaganden. Den centrala nämnden skall behandla två typer av överklaganden, dels från forskare som inte fått sin ansökan godkänd av en regional nämnd, dels från en minoritet i en regional nämnd som skall kunna begära att beslutet överlämnas till nästa instans för överprövning. De regionala nämnderna förelås vara placerade i anslutning till landets medicinska fakulteter.

Argument som talar för respektive emot de båda alternativen presenteras. För en nationell prövning talar att prövningen kan bli mera oberoende i förhållande till de lärosäten där forskningen bedrivs. Olika jävssituationer kan också undvikas i högre grad när prövningen inte görs av kollegor vid det egna universitetet. Dessutom skapas bättre förutsättningar för en enhetlig bedömning inom landet. En central myndighet kan även möjliggöra en specialisering genom att kommittéer bildas för olika fackområden, vilket kan leda till en mera kompetent fackbedömning.

För en regional prövning talar att prövningen för närvarande görs på denna nivå och att detta bedöms fungera väl. Förfarandet innebär att den etiska reflektionen görs i nära anslutning till forskningen vilket vitaliserar den etiska diskussionen i forskningsmiljön. Det blir också lättare att införa en möjlighet till överklagande när de grundläggande besluten fattas i regionala organ. Dessutom blir kostnaderna för resor till sammanträden lägre jämfört med en central prövning.

Efter att ha vägt samman för- och nackdelar med de båda alternativen förordas den regionala modellen. Kyrkostyrelsen delar denna grundläggande bedömning. Det är angeläget att den etiska reflektionen hålls vid liv i forskarmiljön och det är ur rättssäkerhetssynpunkt viktigt med ett bra system för överklagande. Därtill kommer att den prövning som hittills har skett i lokala forskningsetiska kommittéer har visat sig fungera bra och att det vore olyckligt att bryta upp ett väl fungerande system. Kyrkostyrelsen vill emellertid samtidigt betona vikten av att etikprövningen blir så opartisk och oberoende som möjligt. Detta kan innebära ett problem inom starkt specialiserade forskningsdiscipliner där det inom den aktuella regionen saknas specialister som är tillräckligt oberoende i förhållande till den sökande. I sådana fall bör ärendet hänskjutas till en annan regional nämnd för bedömning.

9 De regionala nämndernas sammansättning och arbetsformer

Kyrkostyrelsen vill dessutom lämna följande synpunkter beträffande de regionala nämndernas sammansättning. Departementspromemorians förslag innebär att de regionala nämnderna skall fungera i två olika sammansättningar, en som är inriktad på medicinsk, farmaceutisk, odontologisk, vårdvetenskaplig och psykologisk forskning och en som är inriktad på övrig forskning. Båda uppsättningarna föreslås fatta beslut på nämndens vägnar. I vardera uppsättningen skall ingå en ordförande, som är eller har varit domare, tio ledamöter med vetenskaplig kompetens samt fem ledamöter som företrädare för allmänna intressen. Kyrkostyrelsen anser att denna sammansättning är väl motiverad. Kyrkostyrelsen har emellertid två invändningar beträffande det föreslagna urvalet av ledamöter med vetenskaplig kompetens.

Beträffande de som skall bedöma medicinsk och därmed närbesläktad forskning heter det att ”inslaget av specialisering är så stort att några andra vetenskapliga ledamöter än medicinska inte bör komma i fråga vid etikprövning av medicinsk forskning.” Kyrkostyrelsen menar emellertid att även om specialiseringen är stor inom det medicinska området så behöver detta inte utesluta att det kan finnas företrädare för andra discipliner, utanför de medicinska, som kan tillföra viktiga perspektiv när det gäller att bedöma etiska aspekter på medicinsk forskning. Hit hör t. ex. etiker och praktiska filosofer som i vissa fall är specialiserade på medicinsk etik eller vårdetik. Även idéhistoriker och andra humanister samt olika samhällsvetare kan ha en viktig kompetens att erbjuda. Det gäller ju dessutom att till följd av den stora specialiseringen inom det medicinska området så har även en enskild medicinsk forskare ofta svårt att förstå forskningen utanför den egna specialiteten. Enligt Kyrkostyrelsen är det angeläget att även andra vetenskapliga perspektiv än de medicinska finns företrädda i en forskningsetisk kommitté.

Beträffande sammansättningen av den grupp som skall bedöma övrig forskning, dvs. sådan forskning som inte är besläktad med den medicinska, föreslås att de vetenskapliga ledamöterna skall företräda olika samhällsvetenskapliga discipliner. Denna formulering bygger på en alltför vid definition av ”samhällsvetenskap” eftersom filosofi på samma sida betraktas som en samhällsvetenskaplig disciplin. Kyrkostyrelsen menar att formuleringen bör ändras till att ledamöterna skall företräda olika discipliner från det humanistiskt- samhällsvetenskapliga vetenskapsområdet. Härigenom skulle det bli möjligt för praktiska filosofer och andra humanister, samt även för etiker och andra forskare vid teologisk fakultet, att ingå som vetenskapliga ledamöter i en regional forskningsetisk nämnd.

PÅ KYRKOSTYRELSENS VÄGNAR