|
Sammanfattning och förslag på kompletterande utredning Varken Sveriges Kristna Råd eller Kristna Fredsrörelsen har fått rubricerade betänkande på remiss men vill ta tillfället i akt att gemensamt framföra synpunkter på några aspekter av utredningen. I vårt yttrande vill vi huvudsakligen rikta in oss på de delar av utredningen som berör de svenska exportansträngningarna av krigsmateriel, som utredningen föreslår bör ges ökat statligt stöd samt även redovisa vissa övergripande etiska och utvecklingspolitiska resonemang som vi anser är relevanta för det politikområde som utredningen berör. I de senaste årens debatt om svensk utrikespolitik har det gång på gång framförts vikten av koherens och helhetssyn, att säkerhets-, handels-, nedrustnings- och biståndspolitik i sin helhet skall präglas av en sammanhållen linje som inte i sina skilda delar motsäger varandra. Vi anser att utredningen inte svarar upp mot detta krav utan istället redovisar ett alltför snävt perspektiv i sin omvärldsanalys. Utan att bortse från de komplexa faktorer som styr utvecklingen av världens försvarsindustri, vill vi med skärpa framhålla att den ovan beskrivna helhetssynen saknas i denna utredning. Om den utveckling som utredningen förespråkar, omvandlas till konkret politik kan man, enligt vår mening, tala närmast om ett paradigmskifte avseende krigsmaterielexporten. Där man tidigare såg exporten av krigsmateriel som något “nödvändigt ont“ som borde hållas på så låg nivå som möjligt, resonerar utredningen istället kring hur exporten kan maximeras (så länge den håller sig inom regelverket) och hur staten och dess företrädare bör öka ansträngningarna för att ge stöd till den svenska krigsmaterielexporten. Ur ett globalt utvecklingsperspektiv är det särskilt viktigt att vara uppmärksam på export av krigsmateriel till länder i Syd där den militära rustningen ofta sker på bekostnad av andra utgiftsområden. Exempelvis har Läkare utan gränser beräknat att de 10 miljarder SEK som Sverige lånat ut till Gripenaffären motsvarar bromsmediciner för 3 miljoner människor under ett års tid i det av AIDS så hårt drabbade Sydafrika! Genom Gripenaffären ökar de sydafrikanska försvarsutgifterna kraftigt trots löften om att så inte skulle ske. Utredningen berör överhuvudtaget inte konsekvenserna av den svenska krigsmaterielexporten för mottagarländernas del, vilket får anses vara en anmärkningsvärd brist i relation till de strävanden som görs att åstadkomma en sammanhållen svensk utrikespolitik. Sverige har satsat mycket politisk prestige på att främja det konfliktförebyggande perspektivet, genom att ta fram handlingsplaner för våldsförebyggande, ge stöd till forskning och politiska processer. Det är viktigt att det konfliktförebyggande perspektivet får genomsyra även detta politikområde. Vi anser att utredningen brister när det gäller att framställa utmaningarna för svensk krigsmaterielförsörjning i ett breddat säkerhetspolitiskt perspektiv. Vi vill återigen framhålla att bristen på koherens med andra vitala delar av svensk utrikes- och säkerhetspolitik, riskerar att urholka Sveriges position och anseende som fredssträvande nation, när en statlig utredning föreslår exportfrämjande insatser av den typen som görs. Vi föreslår därför att utredningens resultat kompletteras med en fördjupad studie av de perspektiv som vi koncentrerat oss på i vårt yttrande, kan undanröjas. Likaså bör det utredas ytterligare hur det konfliktförebyggande perspektivet tydligare kan genomsyra svensk politik avseende krigsmaterielförsörjningens framtid, främst genom att konsekvensanalyser genomförs, där det motiveras på vilket sätt produktion och överföring av krigsmateriel är koherent med en säkerhetspolitisk utveckling som gynnar en utveckling för global fred, nedrustning och avspänning. Övergripande synpunkter Cirka 65% av den globala handeln med vapen gäller export från högteknologiska och industriellt välutvecklade länder till fattiga länder i Syd och Öst. Det är också i dessa länder som huvuddelen av dagens och morgondagens väpnade konflikter med sannolikhet kommer att äga rum. I utredningen “Försvarsmateriel på nya villkor“ berörs dessa frågor knappt med någon enda kommentar. De styrande principerna i utredningen har varit hur Sverige kan se till att behålla en högteknologisk försvarsindustriell kompetens där man med hjälp av bl a ökad export och internationell samverkan kan hålla utvecklings- och inköpskostnader på så låg nivå som möjligt. Vi menar att detta är allvarlig avvikelse från en tidigare svensk politik där man, åtminstone i teorin, strävade efter att minimera svensk krigsmaterielexport (“ett nödvändigt ont“) till att idag bli en strävan att maximera den svenska exporten, så länge denna håller sig inom riktlinjerna för exporten. Det kan konstateras att den svenska neutralitetspolitiken har medfört omfattande investeringar i försvarsindustri och att Sverige därför har en för stor försvarsindustriell kostym. Istället för att vi ska exportera oss ur detta dilemma, med en inhemsk överproduktion, skulle slutsatsen istället kunna bli att det idag kan finnas utrymme för en politiskt brett förankrad diskussion om att kraftigt reducera vår försvarsindustri. Att försöka minska exporten av krigsmateriel är ett värde i sig. Vi vill därför också understryka att möjligheten att ge exporttillstånd inte på något sätt är liktydigt med en rättighet för ett eventuellt köparland att få köpa just svenska vapen. Sverige har ingen skyldighet att exportera även om ett köparland uppfyller kriterierna och skulle vilja köpa svensk materiel. Traditionellt har Sverige verkat för internationell nedrustning. Denna intention stämmer illa med de senaste årens utveckling. Sedan 1996 har exporten ökat med 41% i krontal. Det är en brist på koherens i utrikespolitiken att säga sig vilja verka för nedrustning och samtidigt sträva efter att öka exporten. Vi konstaterar också med förvåning att så få har ombetts att yttra sig över utredningen. Knappast någon av de aktörer som dagligen får ta del av konsekvenserna av den globala vapenhandeln, har inbjudits att yttra sig. Vi tänker då på 20-talet biståndsorganisationer som staten genom SIDA har slutit s k ramavtal med, men också fler representanter för freds- och solidaritetsrörelser. Kapitel 3 i utredningen; Materielförsörjningen i olika perspektiv Sveriges Kristna Råd har på senare år kraftigt ökat sitt engagemang inom vapenhandelsområdet, bland annat genom att tillsätta en särskild arbetsgrupp för vapenhandelsfrågorna och genomföra en rad seminarier och konferenser på temat. Motsvarande utveckling har ägt rum i andra stora europeiska vapenproducerande länder. Det är därför med intresse vi följer utvecklingen inom detta politikområde och vi är också angelägna om att bidra med vårt perspektiv. Som redan nämnt är vi mycket kritiska till bristen på helhetssyn som återfinns i utredningen. I kapitel 3 återges resonemang kring materielförsörjningens framtid, som vi anser att det finns anledning att komplettera. Det förebyggande perspektivet Sverige har satsat mycket politisk prestige på att främja det konfliktförebyggande perspektivet, genom att ta fram handlingsplaner för våldsförebyggande, ge stöd till forskning och politiska processer. Det är viktigt att det konfliktförebyggande perspektivet får genomsyra även detta politikområde. Det räcker inte att hänvisa till det svenska regelverket för krigsmaterielexporten då detta bevisligen inte varit tillräckligt restriktivt eftersom svenska vapen kommit till användning i åtskilliga konflikter runt om i världen på senare tid. Även om denna utredning inte har haft till uppdrag att beskriva just detta perspektiv bör det ändå finnas med i en diskussion om hur svensk materielförsörjning inom krigsmaterielområdet bör utvecklas. Omställning till civil produktion Vi anser att det i ett långsiktigt perspektiv bör eftersträvas omställning från militär till civil produktion och att denna målsättning bör vara vägledande. Snarare än att utveckla borde man sträva efter att avveckla svensk försvarsindustri till förmån för civil produktion, då det säkerhetspolitiska läget idag medger detta. Sverige är idag en stor exportör, faktiskt den fjärde per capita i världen att sälja krigsmateriel. Vi menar att detta ger fel signaler till omvärlden, att vilja öka exporten ytterligare samtidigt som man har ambitionen att verka för nedrustning i olika internationella forum. Royalty och arbetsplatser i Sverige Vid tillämpningen av det svenska regelverket avseende krigsmaterielexport har det hittills varit mycket tydligt att man vid bedömningar av ansökningar om att exportera strategisk materiel, inte har tagit hänsyn till hur en eventuell export påverkar arbetstillfällen eller andra inhemska problemställningar. I utredningen återfinns resonemang om hur ökad export skulle vara bra för att främja ett positivt industriellt klimat och att export av större system som staten deltagit i att ta fram, kan generera royalties, vilket ses som positivt. En avvikelse från gällande praxis föreligger uppenbarligen i denna formulering.
En av försvarsmaktens viktigaste framtida uppgifter enligt riksdagens nya säkerhetspolitiska doktrin är att medverka i internationella fredsfrämjande uppdrag. Det saknas i utredningen resonemang kring hur försvarsmakten i framtiden skall utrustas för dessa uppdrag. Uppförandekod för handeln med krigsmateriel Sverige har aktivt främjat arbetet för att det ska etableras regionala och på sikt globala uppförandekoder för produktion och handel med krigsmateriel. Vi saknar i utredningen resonemang kring hur främst EU:s uppförandekod påverkar den svenska krigsmaterielförsörjningen. Särskilt viktigt i när det gäller export till fattiga länder är kriterium 8, avseende mottagarlandets socioekonomiska förmåga. Etiska och utvecklingspolitiska aspekter För SKR och KrF är det ytterst etiska ställningstaganden och de globala utvecklingsfrågorna som utgör grunden för vårt engagemang i dessa frågor. Det finns exempel där utredningens resonemang visar etiska brister, där nationella ekonomiska argument får gå före avvägningar som skulle gynna den globala säkerhetsgemenskapen. En bredare diskussion kring etiska aspekter skulle välkomnas. Ytterligare ett område där de etiska resonemangen behöver utvecklas är problemställningar rörande forskning och utveckling av nya teknologier som egentligen inte är till godo för mänskligheten utan där syftet snarare är att vi ska kunna skydda oss själva utan att behöva ta hänsyn till utvecklingen för andra människor. Generellt anser vi att en mycket striktare tillämpning av försiktighetsprincipen vid export av krigsmateriel bör få råda. Kapitel 4; Åtgärder för att utveckla materielförsörjningen Om det internationella utvecklingssamarbetet Nyligen uppvaktade de kristna biståndsorganisationerna den statliga omfattande utredningen Globkom, som bland annat ska se över Sveriges biståndspolitik. Vid den diskussion som då följde berördes bland annat vikten av att inte Sverige bidrar till att förvärra potentiella våldsamma konflikter. Det är tydligt att ett närmande har skett från biståndsorganisationernas sida rörande frågor om vapenhandel och konflikthantering. Många av dessa möter dagligdags konsekvenserna av det lidande som de många väpnade konflikter i världen för med sig. Vi skulle välkomna en utökad dialog mellan svenska biståndsorganisationer och företrädare för staten om hur den svenska krigsmaterielexporten står i relation till andra utrikespolitiska strävanden.
I utredningen görs omfattande jämförelser med försvarsindustri i andra länder, främst USA. I utredningen beskrivs hur andra länder befinner sig i en situation motsvarande Sveriges, med en försvarsindustriell överkapacitet. Det har ofta framförts att man bör undvika att länder i detta läge försöker exportera sig ur krisen. Sverige borde vara föredöme i den fortsatta omstruktureringen av den industrialiserade världens försvarsindustri. Även här saknas resonemang om vilken inverkan krigsmaterielsamarbetet har på mottagarlandets situation. Sverige kan föregå med internationellt exempel och profilera sig med en progressiv hållning i dessa frågor, för att därigenom påverka andra länder att följa Sveriges exempel. Militärindustriell samverkan med statsmakten och dess inverkan på svensk utrikespolitik Det har vid olika tidpunkter talats mycket om det nära samarbete som i Sverige traditionellt har funnits mellan försvarsindustri, beställande myndighet (FMV) och Försvarsmakten. Utredningen framhåller att “samarbetet mellan Försvarets materielverk och industrin är traditionellt väl utvecklat, men behöver anpassas…“ (sid 85). Som skäl anförs det starkt ökande internationella samarbetet. Vi anser det orimligt att försvarsindustrin ska ha ett så stort inflytande på hur svensk utrikespolitik på ett så väsentligt säkerhetspolitiskt område ska utformas. Det är vår övertygelse att säkerhetsgemenskap byggs genom globalt samarbete. Vi skulle välkomna mer genomarbetade resonemang om en global säkerhetspolitik. Restriktioner för exportfrämjande åtgärder inom krigsmaterielområdet Två viktiga institutioner som redan idag främjar svensk export av krigsmateriel är Svensk Exporkredit AB och Exportkreditnämnden. Nyligen har framkommit hur Sverige har agerat kraftfullt för att underlätta det Sydafrikanska köpet av JAS 39 Gripen. SEK AB har ställt lån om 10 miljarder SEK till förfogande för Barclays Bank i London, för vidare befordran till Sydafrika. Exportkreditnämnden har beviljat exportkrediter för över 16 miljarder kronor till Sydafrika. Dessa kreditgarantier är så stora att man riskerar att andra, ur vårt perspektiv mer angelägna, satsningar i Syd inte blir av. Vi anser det angeläget att man fortsättningsvis är mer restriktiv avseende stöd till export av krigsmateriel från dessa båda institutioners sida och att det är nödvändigt att ta fram en konfliktkonsekvenspolicy för EKN arbetas motsvarande det som finns på miljöområdet. Bedömningar av stora satsningar och åtgärder vid misstag Det finns i utredningen intressanta resonemang om hur styrning av beställningar och uppföljning av osäkra preliminära beställningar ska kunna förhindra att man gör felsatsningar. Hade dessa resonemang tillämpats tidigare hade många av de aktuella försvarsprodukterna inte tagits fram, detta gäller kanske främst Gripen-systemet. Det är viktigt att våga avbryta felsatsningar i tid, och inte låta exporten betala för svenska misstag. Sydafrikas köp av Gripen är här ett illustrativt exempel. Kyrkornas ökande engagemang i arbetet för en mer ansvarsfull handel med vapen Vi har ovan pekat på hur kyrkorna i Sverige genom Sveriges Kristna Råd på senare år har ökat sitt engagemang inom vapenhandelsområdet. Kyrkor och samfund i Sverige har tagit en ledande roll i att få till stånd ett fördjupat samarbete mellan producentländernas kyrkor. Vi försöker aktivt att främja ett framtida samarbete, även med systerkyrkor i USA. Vi skulle välkomna en fortsatt dialog med statsmakterna om utvecklingen på krigsmaterielområdet.
|