|
Till
Sveriges Kristna Råd, SKR, som med sina tjugofem medlemskyrkor - lutherska, frikyrkliga, katolska och ortodoxa/österländska -företräder praktiskt taget alla kristna kyrkor och samfund i Sverige har beretts tillfälle att yttra sig över rubricerade betänkande och vill framföra följande synpunkter. Sammanfattning Däremot avstyrker vi arbetsgruppens förslag om att förverkliga dessa intentioner genom att inrätta ett nytt kärnämne i gymnasieskolan genom sammanslagning av de nuvarande kärnämnena samhällskun-skap och religionskunskap samt vissa kursplanemål från ämnena historia, bild och medieanalys. Vi befarar att religionsämnet genom en sådan sammankoppling förlorar i tid och intresse så att existentiel-la frågeställningar och reflexioner inte hinns med. Vi menar också att den avsedda tvärvetenskaplighe-ten inte uppnås genom att man skapar ett nytt blandämne med lösryckta element från olika ämnen. Vi saknar också ett Europa-perspektiv i promemorian. Det är viktigt att svenska ungdomars rörlighet beträffande utbildning och arbete inte försvåras genom en utveckling av den svenska skolan som inte är relaterad till utvecklingen i Europa i övrigt. Vi anser Inledning Våra kontakter med skolvärlden och skolans efterfrågan av kyrkornas kompetens inom dessa områden visar på ett klart behov av detta. De barn som i dag växer upp har föräldrar
som inte har upplevt andra världskrigets hot mot demokrati och
mänskliga rättigheter. Barnen och ungdomarna har inte heller
samma möjlighet som förr att på ett naturligt sätt
lära av de äldre generationerna. Ungdomars förebilder
är i allt högre grad jämnåriga med dem själva
och ungdomstiden förlängs alltmer. Behovet av reflektion och
samtal med vuxna kring Mediakonsumtion och globalisering är andra exempel på nya frågeställningar som särskilt behöver bearbetas. Lärarens kompetens Det finns en påtaglig risk för att lärarna får en alltför ytlig kompetens med det nya kärnämnets stora bredd. Få lärare har idag kompetens och behörighet att undervisa i det nya ämnet. Det kostar enligt uppgift idag ca 400 000 kr att fortbilda en enda lärare i ett nytt ämne under ett år. Det skulle alltså in-nebära stora kostnader för kommunerna att förse gymnasierna med fullt kompetenta lärare för det nya ämnet. Lärarkompetens betyder emellertid i detta sammanhang inte bara teoretiska kunskaper utan också - och det gäller särskilt religionskunskapsämnet - personlig beredskap att tillsammans med eleverna vilja och kunna bearbeta existentiella livsfrågor. Har man som lärare inte själv reflekterat över och personligen bearbetat de stora frågorna i livet, kan man knappast heller göra det tillsammans med and-ra. Förslaget saknar enligt vår uppfattning substantiella resonemang och konsekvensanalys inte bara be-träffande lärarroll och kompetensbehov utan också om lärostoff, timtal, betygskriterier, fortbildnings-behov och tidsåtgång. "Så är lärarens uppgift idag ett konststycke. Den handlar om att i sig själv förankra den goda etiken så att den genomsyrar skolarbetet och kan göras trovärdig även för de barn eller ungdomar där den i hemmet saknas eller inte uttalas explicit." (Björn Skogar, "Livstolkning och Värdegrund", Skapande vetande nr 37 2000) Lektionstid och kursplaner Istället bör en översikt göras av kursplanerna i respektive ämnen i syfte att stärka och möjliggöra utredningens förslag inom varje ämnesområde. Vi menar också att arbetet med värdegrunden borde tydliggöras även i andra ämnens kursplaner. Vidare bör en obligatorisk samverkan införas inom och mellan lärarlagen för att uppnå dessa mål. Arbetet med detta måste påbörjas redan på förskole- och grundskolenivå. Det är viktigt med samsyn och samplanering mellan de olika skolformerna. Ett förhållningssätt går inte att lära på ett antal timmar under gymnasiet. Eleverna måste få utveckla sin personliga identitet genom hela livet. "Livstolkning är ett sätt att organisera upplevelsevärlden; den ger människan mönster för att tyda tillvaron och förhålla sig till den. Att utveckla en livstolkning är en process som pågår hela livet" SOU 1992:4 Teoretisk nivå Religionsämnet Religionskunskapen har ofta integrerats bort i respektive block. Det har ofta berott på tillfälligheter som lärarens behörighet, kompetens och intresse eller skolledningens inställning till ämnet om religi-onskunskapsämnet har blivit tillgodosett. Vi ser också en risk att de fasta ämneskunskaperna försvinner till förmån för värderingsfrågorna. En värdediskussion utan kunskapsgrund reduceras lätt till ett löst tyckande. Vi vill också understryka att det skulle ge olyckliga signaler om religionskunskapen som ämne tas bort från kursplanen? Kunskap i, och förståelse av, den egna traditionen och kulturarvet är en förutsättning för öppenhet och förståelse för andras traditioner och kulturarv. Erfarenheter från möten med företrädare för andra religioner har lärt oss att de ofta efterfrågar större kunskap och tydlighet kring kristen tro och tradition och västerländsk humanism. På motsvarande sätt är det i ett mångkulturellt samhälle nödvändigt för integration och samlevnad med kunskap och förstå-else i förhållande till både den egna och andras traditioner, kulturer och religioner. Utan den kunska-pen öppnar vi för en otrygghet som utgör grogrund för en ökad främlingsrädsla och rasism. Tvärvetenskaplig inriktning Den aktuella promemorian använder dock begreppet tvärvetenskaplig på ett mycket främmande sätt. När vi ovan talar om värdet av att t ex religionsämnet sätts in i ett större sammanhang gör vi det utifrån övertygelsen att olika ämnen kan befrukta varandra genom att ge sina olika bidrag till en gemensam diskussion. Promemorian talar i stället om tvärvetenskaplighet på ett helt annat sätt: olika bitar ur olika ämnen bryts ut och fogas samman till en ny helhet i ett nytt blandämne. På det sättet uppnås inte tvär-vetenskaplighet - den förutsätter istället att disciplinerna kan bevara och utveckla sin identitet och ut-ifrån denna vara med och befrukta varandra i ett tvärvetenskapligt arbetssätt. Medborgarkompetens - livskompetens Dessa båda perspektiv behövs och kan inte ersätta varandra. Ingen blir en god, aktiv och ansvarskän-nande samhällsmedborgare utan kompetens och kunskap vad gäller det egna privata och personliga livet. Det nya kärnämnets koppling till ungdomars vardagsliv försvinner i förslaget Ämnet livskunskap mås-te landa konkret i ungdomars vardagssituation genom samtal och dialog. Mötet med de existentiella frågorna, sex och samlevnad, självkänsla och självbild, kroppsuppfattning, kris- och sorgberedskap, konfliktlösning, människosyn och grundläggande demokrati i praktisk tillämpning, är olika exempel på ämnen som man inte kan plugga in utan måste samtala om, gärna i samarbete med ungdomsmottag-ningar, fältassistenter, fritidsledare, polis, kyrkor, politiker m.fl. Man bör ta vara på erfarenheterna från de skolor som med framgång redan prövat en mer vardagsanknuten form av livskunskap. * * * * * Detta yttrande har beretts inom Kyrkornas nätverk för skolfrågor och fastställts denna dag av Sveriges Kristna Råds styrelse.
Krister Andersson |