103 33 STOCKHOLM

Yttrande över EUM 1999/1857/Mk Europeiska kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet - Förberedelser inför genomförandet av Kyotoprotokollet

Sveriges Kristna Råd (SKR), som med sina 25 medlemskyrkor företräder praktiskt taget samtliga kristna kyrkor och samfund i Sverige, (se appendix) har under flera år uppmärksammat riskerna för klimatförändringar och prioriterat arbetet med att följa utvecklingen av FNs klimatkonvention samt EUs behandling av dessa frågor. Det finns ett stort intresse bland SKRs medlemskyrkor för frågorna på grund av deras omfattning, deras koppling till livsstil och vardagsliv samt de internationella, och svårhanterade följdverkningar som uppstår vid försök att åstadkomma effektiva åtgärder för att minska utsläppen av växthus-gaser. Kyrkorna har sedan länge ett stort intresse för tredje världens utvecklings-problem, som har en stark koppling till klimatfrågorna genom förväntad högre energikon-sumtion som följd av utvecklingsprocessen. Inte minst är en etisk diskussion nödvändig om fördelningen av de ekonomiska och andra bördor som blir konsekvensen av åtgärder mot utsläppen.

Vi är positiva till grundtonen i Kommissionens meddelande som erkänner problema-tikens omfattning och komplexitet samt nödvändigheten att vidta åtgärder, även sådana som kan inverka kraftigt på aktuella samhällsfunktioner och enskildas verksamheter. Remissen om-fattar huvudsakligen förberedande åtgärder på en för Europa gemensam nivå, vilket ställer ytter-li-gare krav på övergripande långsiktighet och tydlighet. Det är därför i sammanhanget viktigt att betona de miljö- och rättviseaspekter som är avgörande för ett lyckosamt arbete med kli-mat-frågorna.

Allmänna överväganden
Inledningsvis vill vi betona nödvändigheten av en snabb ratificering av Kyoto-protokollet. Det är en fråga om ledarskap, initiativ och trovärdighet att så snart som möjligt få till stånd juridiskt bindande överenskommelser såväl globalt som inom EU i enlighet med medde-landet från kommissionen.

Själva huvudmålsättningen med klimatkonventionen och Kyotoprotokollet är att minska ut-släppen av växthusgaser. Detta måste hållas i minnet när processen nu går in i ett mer

"tekniskt skede" då det blir fråga om mer detaljerade resonemang om olika specifika åtgärder på olika politiska nivåer. Vi vill understryka denna självklarhet eftersom det kan uppstå frestelser att på alla sätt försöka komma så lindrigt undan som möjligt. Vi är fullt medvetna om de svårigheter som ligger framför oss, men vill framhålla vikten av att hålla fast vid de reduktionsmål som fast-ställts. Det är exempelvis oklart hur man analyserar konsekvenserna av en utvidgning av EU men vi förutsätter att de nuvarande medlemsstaterna räknar med att tillsammans minska ut-släppen med 8% under den första åtgärdsperioden, 2008-2012. Först och främst bör intresset riktas mot mekanismer som verkligen leder till reella och varaktiga minskningar av växthusgasemissioner från de länder som står för de största per ca-pita-utsläppen.

Styrmedel
På ett flertal ställen i meddelandet från kommissionen behandlas olika styrmedel för de förändringar man eftersträvar. Man kan notera den öppenhet för olika al-ternativ som finns samt det initiativ till samråd och utredning som skisseras för en kommande s k "grönbok" som bl a berör utformandet av de s k "flexibla mekanismer" som omnämns inom Kyotoprotokollet. Riskerna med en ökad tilltro till dessa flexibla mekanismer är en speciell fråga som kan bli av mycket stor dignitet. Man bör notera att pengar som används för att för-värva utsläpps-rättigheter eller för att bokföra tillgodohavanden trots allt endast är transfere-ringar mellan människor, medan det är det materiella utbyte som äger rum mellan det mänsk-liga samhället och dess omgivning som behöver regleras.

Vi vill dock poängtera att vi är positiva till en "grönbok" och det arbete som läggs ner på att utforma flexibla mekanismer, men vill samtidigt påpeka att man inte får lägga all kraft på de problem som är förknippade med dessa mekanismer. I arbetet är det viktigt att fortfarande räkna med mekanismer som inte förlitar sig på marknaden. Det finns en stor risk att våra ef-terföljare kommer att hänvisa till vår tid som "the hey-days of market mechanisms". Mark-nadsmekanismer kan i flera fall vara kostnadseffektiva men det får inte utvecklas en övertro på sådana mekanismer. Det är viktigt med ett system av mekanismer som samverkar med marknaden (som t ex "joint implementation", JI) eftersom det kan åstadkomma kostnadseffek-tiva lösningar, men det är också av stor vikt med långsiktighet som verkligen åstadkommer de eftersträvade reduktionsmålen. Detta behöver inte nödvändigtvis bli fallet med marknadsme-ka-nismer, som är bätttre på att fördela bördorna än att minska dem.

Vi vill därför åter-komma till att förorda en koldioxidskatt som ett viktigt alternativ. En koldioxidskatt är en pe-dagogisk och i sin mekanism enkel åtgärd, vilken bl a annat kommer att leda till ett gynnsam-mare läge för ny energiteknik som fortfarande i ett initialskede inte är "ekonomiskt konkur-renskraftig".

De flexibla mekanismerna måste också implementeras på ett förståndigt sätt vilket enligt vår mening innebär att det måste finnas ett kvantitativt tak, gärna i kombination med ett kvali-tativt, för hur stor andel av parternas utsläppsmekanismer som får ske med hjälp av Kyotomekanismerna. Detta tak bör innebära att reduktioner via mekanismerna får göras med en maximerad andel av det s k "assigned amount". På motsvarande sätt bör "tillgodohavanden" från "clean develop-ment mechanisms" (CDM) begränsas.

Industriländernas särskilda ansvar
Ett annat stort område berör de olika frågeställningar som öppnar sig beträffande relatio-nen mellan industriländerna och länderna i tredje världen. För att förstå de möjligheter och be-gränsningar som finns gentemot tredje världens nationer är det viktigt att sätta in klimatkon-ventionen i en bredare historisk kontext. Flera av tredje världens länder lider fortfarande av sviterna efter en kolonial imperialism, vilket präglar tankesätt och attityder. Vi tror att resulta-ten av detta snarare skall resultera i krav på industriländerna än på tredje världen och att det ställer stora krav på i-världens förmåga att visa på tydliga exempel i konsten att gå från ord till handling. Det är också oavvisliga fakta att per capita utsläppen av växthusgaser är större från i-världen och att det är i dessa länder som kompetens och samhällssystem ger helt andra möj-ligheter till konkreta åtgärder än i tredje världen. I-världen bör alltså gå före med gott exempel och kraftfullt verka för minskningar av sina utsläpp av växthusgaser.

Vi vill också passa på att lyfta fram det faktum att Sverige, under sin tid som ordförandeland i EU, har möjlighet att spela en stor roll både i diskussionerna kring u-ländernas åtaganden och beträffande strategiska initiativ inför de inledande diskussionerna inför nästa åtagandeperiod (efter 2008-2012).

Handel med utsläppsrättigheter
En central fråga gäller konsekvenserna av olika flexibla mekanismer för tredje världen. Det är härvidlag av yttersta vikt att i samverkan med företrädare för olika samhällsgrupper (bl a genom NGO-kontakter) i dessa länder komma fram till förslag som kan möta flera behov samtidigt. Vi kan tänka oss flera fallgropar, t ex att indust-riländer köper sig fria genom att tidigt köpa "billiga" utsläppsrättigheter från tredje världen un-der tiden som vi ställer om våra produktionssystem. Detta resulterar i utsläppsrättigheter som tredje världen se-dan får köpa tillbaka dyrt när deras koldioxidutsläpp ökat genom en ökande "utvecklingsgrad".

Andra problem kan uppstå inom länderna om vissa grupper, i kleptokratisk stil, säljer sitt lands utsläppsrättigheter och stoppar pengarna i egen ficka, medan medborgarna i ett se-nare skede får hjälpa till att betala för att köpa tillbaka utsläppsrättigheter. Industriländerna vill eventuellt försäkra sig om att avgifterna för utsläppsrättigheter inte används för att åstad-komma koldioxidutsläpp i tredje världen vilka endast kompenserar minskningarna i utsläpp från industrivärlden. Detta kan leda till krav på kontroll/inblandning i dessa länders angelägenheter. Det kan visserligen vara frestande att försöka knyta samman avgifterna för förvärvandet av ut-släppsrättigheter från utvecklings-länder till lämpliga teknikinvesteringar vilket skulle kunna vara ett medel för att hjälpa länder i tredje världen att investera i senaste generationens energi-teknik, men riskerna för att tredje världens länder ännu en gång skall förlora på uppgörelserna i det långa loppet måste vägas in. Vi vill sålunda varna för att släppa lös handeln med utsläpps-rättigheter utan att man dessförinnan, med företrädare för olika grupper i utvecklingsländer, kommit fram till för flertalet parter tillfredsställande lösningar. Vi är också motståndare till att koldioxid-sänkor och kärnkraft ingår i JI eller CDM.

En specifik fråga i sammanhanget rör användningen av offentliga biståndsmedel i relation till handel med utsläppsrättigheter. Vi vill här påpeka risken för en användning av offentliga bi-ståndsmedel som ersättning för utsläppsrättigheter. Det måste vara i sin ordning att använda sådana medel för projekt som på olika sätt är kopplade till och motiverade av klimatproblema-tiken, dock INTE i form av CDM-projekt.

Kontrollsystem och demokratisk öppenhet
Efterlevnadsfrågor är en av de frågeställningar som lyfts fram i meddelandet från kommissio-nen. Vi håller med om att det är viktigt med fungerande, förståeliga, välmotiverade och rätt-visa, d v s transparenta och robusta, kontrollsystem eftersom kunskap om människans natur ger vid handen att fusk och bedrägerier sannolikt kommer att förekomma. Vi vill emellertid betona att samtidigt som det måste sättas kraft (olika sanktioner) bakom kontrollmekanismer måste ett medvetet arbete pågå i andra avseenden som inte berörs så mycket i meddelandet. Det handlar om demokratisk öppenhet beträffande de samtal och förhandlingar som pågår. Det handlar om kunskapsspridning om orsakerna till den befarade klimatförändringen och motivation för åtgär-der, både ett svar på frågan "varför överhuvudtaget?" och frågan "varför dessa åtgärder?". Men vad som kanske kan vara ännu viktigare är lyhördhet för eventuell kritik mot såväl åt-gärder som den vetenskapliga kunskapsbas som konventionsarbetet vilar på. Arbetet måste vila på en saklig grund och genomföras i ett förtroendefullt samarbete mellan myndig-heter och medborgare.

System för hantering av energi- och materialflöden
En i dokumentet återkommande problemställning gäller handelspolitiken och berör statligt stöd/subventioner respektive vad som kan uppfattas som handelshinder genom upprät-tande av olika regelverk med syftet att gynna en bättre miljö. Lite generaliserat handlar det om "konkurrens på lika villkor". Vi vill peka på de motsättningar som kan finnas mellan syftet att tillgodose mänskliga behov till så låg monetär kostnad som möjligt och syftet att till-godose dem till så låg oönskad miljöpåverkan som möjligt. Vi har en mycket lång tradition be-träffande hantering av monetära system. Vad vi ser framför oss är utvecklingen av motsvarande system för bokföring/hantering av energi- och materialströmmar och att detta senare system är viktigare än det monetära systemet när det gäller att komma tillrätta med miljöproblem som t ex potentiella/aktuella klimatförändringar. Så länge det finns en "slirkoppling" mellan de två systemen, något som antagligen alltid kommer att vara fallet i större eller mindre omfattning, behöver man utveckla mekanismer (andra än de som omtalas i Kyotoprotokollet) för att be-stämma "växelkurserna" mellan pengar (mellanmänsklig social valuta) och energi- och materi-al-flöden (generell materiell valuta omfattande alla transaktioner mellan olika delar, levande och döda, av det globala systemet). Det är alltså angeläget att inte som en utgångspunkt ta de existerande och förhärskande monetära systemen eller att automatiskt ge dem företräde.

Relationer till WTOs regelverk
Beträffande relationen till Världshandelsorganisationen (WTO) drivs i texten teserna att "fri handel och miljöskydd är två önskvärda målsättningar som bör gå hand i hand" och att "WHO (? skall antagligen vara WTO) erkänner uttryckligen att handel och ekonomisk verksamhet bör bedrivas med hänsyn till målet om hållbar utveckling. Hittills har inga tvister uppstått be-träffande handelsåtgärder som vidtagits inom ramen för ett multilateralt miljöavtal". Det ligger emellertid en fara för att de länder som på enskilt initiativ vill driva på en utveckling i en-lighet med FNs konventioner kommer att ställas till ansvar inför WTO där handelsorga-nisationens prioritering av handel framför miljö (om frågorna drivs av en enskild part) blir tyd-ligare.

Det är sålunda viktigt att klargöra relationen mellan det regelverk som håller på att ska-pas
inom ramen för klimatkonventionen och Kyotoprotokollet visavi WTOs regelverk. Vi me-nar att man bör arbeta med frågorna i syfte att ge företräde till åtgärder som är gynnsamma för en
utveckling i enlighet med FNs konventioner, även om de kan tolkas vara i strid med WTOs regler. Varför kan inte länder få lov att konkurrera med varann beträffande efterlevnaden av andan i FNs konventioner? Det är inte rimligt att FNs konventioner skall vara underordnade eller sido-ordnade det relativt snäva intresseområde som representeras av WTOs mandat. (Han-del är ett viktigt område, men inte handel till varje pris.) Skrivningarna om relationen till WTOs regelsystem är sålunda undermåliga. Handel och köpenskap är i sig inte ett mål utan ett kraftfullt medel för hållbar utveckling. När handeln blir ett hot mot detta, enligt vår mening, överordnade mål måste den underordnas andra, viktigare regelsystem. Det har under senare tid blivit populärt att kritisera FN-systemet för ineffektivitet och att på olika sätt misstänkliggöra olika FN-organs verksamhet. Oavsett riktigheten i denna kritik är det ändå på sin plats att hävda FN-systemets legitimitet i kraft av den representativitet som det har. Demokrati, bl a i den form som åter-speglas i FN-systemet, tar tid då många olika intressen är representerade och många olika om-råden skall täckas. Den kan emellertid inte ersättas av ett annat system, med mindre represen-tativitet och snävare intressen. Relationen mellan det handelsfokuserade WTO och det mycket bredare FN är alltså en fråga om vilka intressen som skall styra och i det sammanhanget är det av stor vikt att bevaka andra intressen än handels-politiska. Vad vi ser är den senaste fasen i en utveckling där ekonomistiska intressen fått breda ut sig. Faktum kvarstår - under tiden sedan WTOs tillblivelse, och decenniet dessförinnan, har skillnaderna i välfärd mellan världens rikaste och fattigaste länder ökat - inte minskat, trots ökande handel.

"Hållbar tillväxt"
"Hållbar tillväxt" är också ett begrepp som nämns i dokumentet. Det kan vara värt att påpeka att "hållbar tillväxt" endast är försvarlig i den omfattning som den är frikopplad från en ökning av det materiella utbytet mellan människan och hennes omgivning. "Uthållig tillväxt" kan utan detta förtydligande bli en självmotsägelse och ytterligare ett uttryck för en innehållslös politisk retorik som inte syftar till att samla krafter i gemensamma projekt vars kraft kommer av argu-mentens sanningshalt och styrka utan som försöker släta över de meningsskiljaktigheter som finns genom användningen av luddiga och luftiga begrepp.

Beslut i detta ärende har fattats av Sveriges Kristna Råds arbetsutskott.

Stockholm den 30 september 1999
SVERIGES KRISTNA RÅD

Kerstin Enlund Thord-Ove Thordson
Ordförande i Sveriges Kristna Generalsekreterare
Råds arbetsutskott