Utrikesdepartementet
Enheten för migration och asylpolitik
103 39 STOCKHOLM
Yttrande över
EG-kommissionens förslag till direktiv om miniminormer för mottagande
av asylsökande i medlemsstaterna.
Sveriges Kristna Råd, som företräder merparten av de kristna kyrkorna
i Sverige – lutherska, katolska, ortodoxa och frikyrkliga – har beretts
tillfälle yttra sig över rubricerade förslag.
Sveriges Kristna Råd ansluter sig till nedanstående yttrande som beretts
av det ekumeniska nätverket för invandring och integration och avgivits
gemensamt av Caritas, Rådgivnings-byrån för flyktingar och asylsökande
och Svenska kyrkans nämnd för kyrkolivets utveckling:
Sammanfattande synpunkter
Undertecknande organisationer och kyrkor välkomnar kommissionens förslag till miniminormer för mottagande av asylsökande
och uppskattar särskilt avsnitten om information (artikel 5), dokumentation
(artikel 6), underårigas skolgång
och utbildning (artikel 12), vård och psykologiskt stöd (kapitel IV)
samt stödet till personer med särskilda behov (kapitel VI).
Avseende nedan angivna artiklar har vi dock synpunkter enligt följande;
Artikel 1 , artikel 2 (b)
En förutsättning för ett harmoniserat europeiskt asylsystem är enhetliga
supplementära skyddsregler, utöver Genèvekonventionens.
I syfte att verka till stöd för införandet av enhetliga supplementära
skyddsregler inom EU så kan inte i miniminormer för mottagande göras
skillnad på om det rör sig om en person som kan tänkas få skydd enligt
Genèvekonventionens regelverk eller på grund av supplementerande (nationella)
skyddsregler.
Med anledning av ovan anförda föreslår vi att definitionen av begreppet
asylsökanden i artikel 2 (b) ändras till att omfatta alla som begär
skydd, oberoende av om skydd kan ges i enlighet med Genèvekonventionen
eller supplementära skyddsregler och oberoende av om det föreligger
ett eller skiljda förfaranden.
Artikel 2 (d) (ii)
Undertecknande organisationer och kyrkor är av uppfattningen att det
måste markeras att medföljande barn till ”sådant par som avses i (i)”
och som är under
18 år alltid måste betraktas som familjemedlemmar, förutsatt
att de inte själva gift sig och etablerat egna familjer.
Avseende äldre barn kan vi acceptera en bedömning av om det föreligger
ett beroendeförhållande.
Vi föreslår därför att det i artikel 2 (d)(ii) görs åtskillnad mellan
barn över eller under 18 år
Artikel 3:3
I enlighet med vad ovan anförts under vår kommentar till artikel 1
och artikel 2 (b) kan det inte överlåtas till enskilda medlemsstater
att avgöra om direktiven skall tillämpas eller ej.
Direktiven skall därför tillämpas oberoende av om det föreligger möjlighet
att ansöka, separat, om annat skydd än genom Genèvekonventionen.
Artikel 5:2
Information om möjligheten att inge separat asylansökan måste ges
också till barn under 18 års ålder. Bedömningen av om informationen
skall ges måste göras med utgångspunkt från barnets ålder och mognad.
Artikel 7
Undertecknande organisationer vill med kraft markera vår uppfattning - att endast absolut nödvändiga inskränkningar,
av undantagskaraktär, i asylsökandes rörelsefrihet kan accepteras.
Vi stöder vårt ställningstagande på den Internationella konventionen
om medborgerliga och politiska rättigheter, artikel 12, och Europeiska
konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande
friheterna, protokoll 4, artikel 2.
Vi är vidare av uppfattningen att det i artikeln måste anges i detalj
under vilka omständigheter som begränsningen av underårigas rörelsefrihet,
och då särskilt beslut om förvar,
skall kunna vara möjliga.
Av ordalydelsen i 7.4 förefaller det som att barn avseende vilka beslut
fattats enligt 7.3 - att de endast får vistas inom ett visst område
- inte kan erhålla tillfälligt tillstånd att lämna området. Vi förutsätter
att också, exempelvis, en 16-åring utan medföljande vuxen skall kunna
erhålla tillstånd att besöka läkare, verkande utanför området. Det
fordras således ett förtydligande i artikeln.
Artikel 13:1
Vi känner en oro över att medlemsstaterna själva skall fastställa
villkoren för asylsökandes tillträde till arbetsmarknaden och tror
att artikel, för att erhålla en reell betydelse, bör slå fast under
vilka förutsättningar de sökande skall erhålla tillträde till arbetsmarknaden.
Artikel 13:3
Ett minimikrav måste vara att beslut grundat på artikel 22 vunnit
laga kraft innan dess en sökanden får nekas tillträde till arbetsmarknaden.
Artikel 14:1
I enlighet med vår kommentar under artikel 13:1 får inte heller ett
stadgande om yrkesutbildning någon reell betydelse om varje medlemsstat
själv skall få fastställa villkoren för tillträde till utbildningen.
Artikeln måste innehålla materiella regler som anger under vilka förutsättningar
som yrkesutbildning måste erbjudas en sökande.
Artikel 14:3
Inte heller tillgången till yrkesutbildning skall kunna inskränkas
utan att ett beslut grundat på artikel 22 vunnit laga kraft.
Artikel 15:1
Vi förutsätter att ett misstag begåtts då vi uppfattar att texten
i förslaget anger att de materiella mottagningsvillkoren ej skall
gälla från det att beslut fattats i första instans (art.15:1 (a))
intill dess överklagandeförfarande inletts (art 15:1 (b)).
Det materiella mottagningsvillkoren måste givetvis gälla från det
att en ansökan ingivits intill dess den berörde erhållit sökt tillstånd
eller med stöd av beslut tvingats lämna medlemslandets territorium.
Artikel 15:3
Mot bakgrund av de erfarenheter som finns av användande av kupongsystem
i vissa medlemsländer kan vi med säkerhet hävda ett detta leder till
särbehandling, diskriminering samt utsatthet när de asylsökande använder
kupongerna som betalningsmedel.
Vi motsätter oss därför ett användande av ett kupongsystem.
Artikel 15:4
Vi kan inte acceptera att en teoretisk möjlighet att arbeta skall
kunna leda till beslut om att inskränka eller dra in de materiella
mottagningsvillkoren.
Eventuella inskränkningar eller indragningar av mottagningsvillkoren
måste självklart styras av den/de berördas faktiska inkomst eller
det faktum att den/de berörda avvisar ett konkret arbetserbjudande.
Artikel 20
På samma sätt som vår anmärkning ovan ser vi ett glapp mellan tidpunkten
då beslut fattas av första instans och fram till dess ett överklagandeförfarande
har inletts.
Vård och psykologiskt stöd måste tillhandahållas, utan avbrott, under
tiden från det ansökan gjorts intill dess ett avlägsnandebeslut verkställts.
För det fall tillstånd beviljas skall givetvis annat regelverk ta
över så att kontinuiteten avseende erforderlig vård och psykologiskt
stöd ej bryts.
Artikel 22
Undertecknande kyrkor och organisationer utgår från att de möjligheter
till inskränkningar som anges i artikeln förutsätter att det föreligger
ett laga kraftvunnet beslut.
Under punkten 1 (a) vill vi påpeka att frågan om tillhandahållande
av information är ett ytterst ”luddigt” begrepp vilket i hög utsträckning
torde leda till subjektiva bedömningar avseende om den sökande har
tillgång till eller kan skaffa viss information. Vi anser därför ej
att inskränkning eller indragning av mottagningsvillkor skall kunna
ske för det fall den sökande ej följer uppmaning att tillhandahålla
information.
Under punkten 1 (d) förefaller det oss också som att ytterst svävande
grunder skall kunna medföra beslut om att inskränka eller dra in mottagningsvillkoren.
Tillämpningen av Genèvekonventionens artikel 1F kräver i sig att beviskravet
”serious reasons” är uppfyllt. Detta är inte i sig ett speciellt högt
beviskrav. Om inskränkningar i mottagningsvillkoren skall gå att göra
enbart utifrån ett antagande att Genèvekonventionens artikel
1F är tillämplig så börjar det röra sig beviskrav som är knappt skönjbara.
Undertecknande kyrkor och organisationer kan inte acceptera att i
princip skönsmässiga beslut kan läggas till grund för inskränkningar
av mottagningsvillkoren.
Ställningstagande med artikel 1 F som grund kan således accepteras
först efter ett eventuellt laga kraftvunnet beslut om exkludering.
Punkten 2 (a) anger omständigheter som torde vara att betrakta som
straffbara i samtliga medlemsländer. Ett rimligt krav är därför att
våldsamt eller hotfullt uppträdande skall ha lett till fällande dom
för att kunna leda till möjlighet att inskränka eller dra in de materiella
mottagningsvillkoren.
Artikel 24
Utöver hänvisningen till barnets bästa anser vi att det i artikeln
bör göras en generell hänvisning till att det vid mottagande av asylsökande
i medlemsstaterna måste beaktas vad som också i övrigt anförs i Konventionen
om barnets rättigheter.
Sundbyberg 2001-10-15
SVERIGES KRISTNA RÅD
Thord-Ove Thordson
generalsekreterare