Utrikesdepartementet
Enheten för migration och asylpolitik
103 39 Stockholm

Yttrande över Ds 2001:74 Transportörsansvaret i utlänningslagen

Sveriges Kristna Råd, som företräder merparten av de kristna kyrkorna i Sverige - lutherska, katolska, ortodoxa och frikyrkliga - har beretts tillfälle yttra sig över rubricerade förslag.

Sveriges Kristna Råd ansluter sig till nedanstående yttrande som beretts av det ekumeniska nätverket för invandring och integration och avgivits gemensamt av Caritas, Rådgivnings-byrån för flyktingar och asylsökande, Rädda Barnen samt Svenska kyrkans nämnd för kyrkolivets utveckling:

Undertecknande organisationer avstyrker förslaget

Sammanfattande synpunkter
Ingen tidigare svensk utredning rörande transportörsansvar har funnit det motiverat, önskvärt eller möjligt att utöka transportörernas ansvar.

Nu föreliggande departementsskrivelse medför således att Sverige ändrar ståndpunkt.

Det enda skäl som i departementsskrivelsen anges för en ändrad svensk syn på frågan rörande ett utökat transportörsansvar är att Sverige, numera, skulle vara tvingat att införa ett sådant med hänvisning till ingångna internationella överenskommelser.

Något faktiskt svenskt behov av ett utökat transportörsansvar redovisas ej.

Inte heller visar utredningen att något av de problem som finns vid tillämpningen av reglerna om uppehållstillstånd/asyl till någon del är beroende på otillräckliga sanktioner mot transportörer.

Departementsskrivelsen hävdar, i svepande termer, att ett utökat transportörsansvar inte kommer att påverka asylsökandes möjligheter att få tillträde till en asylprocess. Undertecknande organisationer förvånas dock över
att utredningen inte gjort någon ordentlig analys av vilka konsekvenser för skyddsbehövande som ett utökat transportörsansvar kan komma att få.

Utredningen redovisar således inte vilka effekter införandet av ett ytterligare transportörsansvar kan få för Sverige eller för utländska medborgare som, av olika skäl, önskar resa hit.

Är brister i nu gällande transportörsansvar ett stort problem?
Den statistik som redovisas motsäger behovet av det i utredningen föreslagna utökade transportörsansvaret.
De två enheter inom Migrationsverket som normalt handlägger cirka 85% av de asylsökande som kommer till Sverige har i sammantaget 13 fall, under perioden första januari 1999 till slutet av 2001, krävt att transportörer skall ta ekonomiskt ansvar för att återtransportera asylsökande som nekats uppehållstillstånd och avvisats från Sverige.

Under perioden januari 1999 till slutet av 2001 ansökte cirka 51.000 personer om asyl i Sverige.

Påverkar ett utökat transportörsansvar möjligheten för skyddsbehövande att få skydd i Sverige?
Den enda statistikuppgift som lämnas kommer från British Airways som anger att de under lite mer än en tioårsperiod, till Storbritannien, transporterat 400 passagerare som senare bedömts som konventionsflyktingar men som rest med otillräckliga resehandlingar.

Självfallet borde utredningen innehållit en redovisning av svenska förhållanden, hur många av dem som erkänns som konventionsflyktingar eller skyddsbehövande i övrigt, ankommer till Sverige med otillräckliga resehandlingar?

Den ända vägledning i frågan som kan skymtas i utredningen finns i redovisningen av SAS synpunkter på utökat transportörsansvar.
Bolaget uppges hävda att "kontrollen är densamma i alla länder utanför Schengenområdet, men är noggrannare när det gäller flighter till länder där bolaget kan drabbas av höga böter eller stora kostnader för återtransport om en passagerare saknar resehandlingar eller har falska sådana."

Ds 2001:74 står ensam utan stöd från någon annan källa när den hävdar att ett utökat transportörsansvar inte kommer att påverka skyddsbehövandes möjlighet att få tillträde till en process som bedömer skyddsskälen (se ex.vis SOU 1995:75 s 200).

Undertecknande organisationer efterlyser därtill förklaringar till följande.

Vad avses i departementspromemorian, på sidan 97, när där står "de kan naturligtvis försvåra för den enskilde att resa just till Sverige, men de utesluter inte möjligheten att få skydd mot förföljelse i ett annat land, direkt eller genom UNHCR:s försorg."

Är det utredarens mening att en förutsättning i ett framtida globalt asylsystem är att vissa länder inte tillämpar ett utökat transportörsansvar och därigenom möjliggör för dokumentlösa asylsökande att just där få sina eventuella skyddsbehov prövade?
Om detta är tanken så är det av intresse att veta vilka länder som inte borde ställa transportörer till ansvar för att ha transporterat dokumentlösa?
Vidare vill vi veta vart den skall vända sig som för att undgå förföljelse och tortyr måste fly sitt hemland men som, givetvis, inte kan erhålla några av hemlandsmyndigheterna utfärdade resedokument?

Vår önskan är vidare att få för oss förklarat följande citerade stycke från sidan 114.

"Vidare bör avgiftsskyldigheten kunna falla bort då transportören haft goda grunder för att anta att utlänningen hade rätt till uppehållstillstånd. Detta innebär inte att transportören skall bedöma en persons status i förhållande till svenska regler om uppehållstillstånd och transportörsansvar. Det skulle däremot i något fall kunna förekomma att utlänningen saknar resehandlingar eller att de är uppenbart falska och att transportören är av den uppfattningen att skyddsbehov föreligger men har svårt att komma i kontakt med någon myndighet eller UNHCR. Transportören kanske då väljer att låta personen stiga ombord. En sådan humanitär bedömning bör, om det kan anses finns goda grunder för den, medföra att det bedöms oskäligt att ta ut avgift."

Mot bakgrund av tidigare uttalande, på sidan 103, i utredningen där det anges att "transportörens bedömningar av en persons rätt att resa skall därför inte grundas på omständigheter såsom hudfärg, språkfärdigheter, utseende i övrigt m.m. med den risk för diskriminering detta innebär" så vill vi, och förmodligen också transportörer, få redovisat vilket underlag transportören skall lägga till grund för sin bedömning "att utlänningen hade rätt till uppehållstillstånd"?

Undertecknande organisationer är vidare av uppfattningen att det faktum att ett utökat transportörsansvar innebär att Sverige förhindrar att personer i behov av skydd får sin sak prövad får till konsekvens att vi bryter mot artiklarna 31 och 33 i FN:s Flyktingkonvention.

Risk för diskriminering
Oberoende av ovan citerat stycke från sidan 103 i promemorian kommer transportörer tvingas till utökad kontroll med utgångspunkt från "omständigheter såsom hudfärg, språkfärdigheter, utseende i övrigt".

Myndighetsutövning
Oavsett rättsliga principer och tolkningar anser undertecknande organisationer att i princip alla andra än svenska förvaltningsrättsjurister måste uppfatta transportörers kontroll av resehandlingar som en form av myndighetsutövning. Detta speciellt i de fall när transportören nekar en person att resa med motiveringen att resehandlingarna inte är korrekta och därtill ej bedömer att den berörde har ett skyddsbehov.

Rent faktiskt kommer transportören vara den som avgör om en utländsk medborgare skall ges möjlighet att få
sina, eventuella, skyddsskäl prövade i Sverige.

Vi delar SAS uppfattning, som den redovisas i bolagets remissvar, att bolaget inte har erforderlig kompetens för att avgöra om en resande har giltiga skäl för asyl i Sverige.

Summering
En realistisk prognos av förhållandena efter ett utökat transportörsansvar måste bli att ett antal personer med behov av skydd inte kommer att kunna lämna sina hemländer. Ett ökat transportörsansvar dömer dem till att utsättas för fortsatt förföljelse.

Rätten att söka asyl kommer att kränkas i högre utsträckning än vad som idag är fallet.

Förslag
Vår önskan är att Sverige visar än tydligare tecken på att i ett internationellt perspektiv aktiv driva frågorna om skydd för skyddsbehövande.
En snabb och rättssäker prövning av ansökningar om uppehållstillstånd i Sverige skulle kunna visas upp som ett alternativ till olika typer av kompensatoriska åtgärder som ökade visumkrav och ökat transportörsansvar.
En snabb och rättssäker prövning av ansökningar om asyl skulle visa på sänkta totalkostnader, en ökad humanitet samt sända signaler till dem som "vill pröva lyckan som asylsökande" att Sverige snabbt sänder åter dem utan skyddsskäl.
Sverige skulle, till skillnad mot vad som blivit fallet i frågan om transportörsansvar, kunna bli en förebild för andra länders hantering av asylsökande.

Sundbyberg 2002-04-19
SVERIGES KRISTNA RÅD

Lennart Molin
Biträdande generalsekreterare